Mikael Nyberg: artiklar







		SVENSKA FREDS LEVER Svar från Maria Ermanno Under rubriken "Svenska Freds uppgång och fall" skrev Mikael Nyberg en sex sidor lång artikel i Ordfront Magasin nr 6/2001. Nyberg ger en nattsvart bild av Svenska Freds utveckling, en bild som vi inte känner igen oss i. Det är tydligt att det egentligen är vår hållning i frågor som har med EU och/eller krishantering att göra som irriterar Nyberg. Det kan vara viktigt för läsarna att veta att Nyberg är ansvarig utgivare för tidskriften Clarté, tidigare maoistisk, numera "obunden socialistisk". Svenska Freds har aldrig varit en del av den vänster som Nyberg representerar och hans irritation bottnar snarast i att Svenska Freds i vissa avseenden valde andra vägar än vänstern under 80- och 90-talen för att istället vara tvärpolitiska och obundna. Vi presenterade egna analyser som ofta retade upp folk både till höger och vänster. Därför blir också Nybergs tolkningar av våra utspel och beslut i dessa frågor ytterst subjektiva. Vi tycker t ex att det är viktigt med koordinering av, och samträning inför, civila och militära insatser som beslutats av FN. Nyberg får detta att låta som att vår syn på krishanteringsinsatser är den samma som regeringens, vilket är en grovt felaktig bild. Vi har aktivt motsatt oss regeringens strävan om att Sverige ska bidra med t ex krigsflyg och ubåtar i sådana insatser. Vi har alltid krävt att s k fredsframtvingande insatser måste legitimeras av FN och vi har pressat försvarsminister Björn von Sydow till att medge att regeringen inte vill ge några sådana löften. Nyberg hävdar vidare att Svenska Freds sviker neutraliteten och den militära alliansfriheten. När det gäller den militära alliansfriheten så är Nybergs tolkningar av oss helt enkelt uppåt väggarna felaktiga. Vi kräver att den ska bestå och vi har bland annat kampanjat mot de riksdagsmän som vill att vi ska gå med i NATO. Att kritisera NATOs utvidgning har varit en högt prioriterad fråga inom Svenska Freds under flera år. Vi har kritiserat såväl svenskt NATO-medlemskap som NATOs utvidgning i stort, det senare bland annat genom att vi har deltagit som NATO-motståndare vid debatter i de baltiska länderna. När det gäller neutraliteten så gör Nyberg frågan för enkel. Vi är självfallet för att Sverige ska kunna stå neutralt i konflikter, vilket bland annat är viktigt för möjligheten att vara medlare. Men den svenska regeringens neutralitetspolitik har också innehållit så mycket mer och bland detta finns det saker som vi rakt ut motsätter oss. Neutralitetspolitiken har byggts på konceptet om "väpnad neutralitet". I detta ingår att Sverige för att kunna vara neutralt har byggt upp en av världens relativt sett starkaste krigsmakter. Denna i sin tur har behövt beväpnas av en inhemsk vapenindustri. Därmed har den väpnade neutraliteten också varit regeringens sätt att legitimera den svenska vapenexporten till bl a Indien (och, för neutralitetens skull kan vi förmoda, även till Pakistan). Att vi är fiender till en neutralitetspolitik som bygger på denna starka vapenmakt och vapenindustri är uppenbart. Att vi välkomnar att "neutralitetsförsvaret" minskar i vikt är därför naturligt. Att vi ifrågasätter de som (från vänster såväl som höger) hävdar att svensk nedrustning tvingar in oss i NATO är lika självklart. Mikael Nybergs artikel innehåller många fler frågor, antydningar och påståenden som vi inte har utrymme att diskutera här. Vi öppnar dock ett nytt diskussionsforum på vår hemsida: http://www.svenska-freds.se/debatt för den som vill diskutera dessa vidare. Nyberg gör heller inga större ansträngningar för att komma med konstruktiva idéer på hur vi borde ha agerat för att behålla medlemmar. Han presenterar det faktum att vi har tappat drygt hälften (56%) av våra medlemmar sedan vi var som störst 1983, under fredsrörelsens glansdagar, och han förfasas över att 39% av våra intäkter kommer från statliga bidrag. Han nämner i beundrande ordalag organisationen "Kvinnor för Fred" som han kallar en av "de skarpaste kritikerna av Natos politik på Balkan och militariseringen av EU". Om Nyberg anser att de har lyckats där vi misslyckats kunde han ha reflekterat över att "Kvinnor för Fred" sedan 80-talets mitt tappat 72% av sina medlemmar (från 2000 till 550 medlemmar) och att 45% av deras intäkter 1999 var statsbidrag. I början av 80-talet var fredsfrågorna förtasidesstoff med utplaceringen av kärnvapen i Europa och Boforsskandalen som främsta exempel. Tusentals människor anslöt sig till fredsrörelsen. Sedan har fredsfrågorna hamnat längre ner på dagordningen. Varken vi eller någon annan fredsorganisation har kunnat hindra att det påverkat oss. I ett europeiskt perspektiv tillhör Svenska Freds med 4.905 betalande medlemmar dem som klarat medlemstal och aktivitet bäst. Om det är mängden medlemmar och sympatisörer som avgör om man lever eller ligger för döden så kanske Nyberg också kan hitta jämförelser på närmare håll. När han i början av 80-talet blev ansvarig utgivare för tidskriften Clarté hade den en upplaga på 3.500 exemplar. Under Nybergs ledning har upplagan minskat och är numera 700 exemplar, d v s en minskning med 80 procent. Mikael Nyberg må tro att Svenska Freds har dött men faktum är att vårt fredsarbete sätter avtryck lite varstans i världen just nu. Vi är i Ryssland hos Soldatmödrarna, i Vitryssland hos människorättsorganisationen Viasna, vi är i Kurdistan hos barnen på minfälten, vi är i den svenska riksdagen, i korridorerna på UD, i Europaparlamentet och på svenska skolor. Närmare 6.000 svenskar tycker att detta är så viktigt att de vill stå bakom oss som medlemmar eller stödjande. Så ryktet om vår död är betydligt överdrivet. Maria Ermanno, Ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen FRÅGAN VAR HUR Replik Det folkliga stödet i Sverige för neutraliteten och alliansfriheten är inte ett utslag av nationell egoism. Försvaret av neutraliteten har genom historien varit ett skydd mot krigsaktivister i överklassen som velat dra in landet i stormaktsäventyr. Regeringen städar nu ut de sista resterna av alliansfriheten. Vi är på väg in i Nato, säger förre försvarsministern Thage G. Peterson i Ordfront Magasin 6/2001: - Den nya EU-styrkan betraktar jag som en reguljär armé. Som en Nato-filial. Tidigare har Svenska Freds sett försvaret av neutraliteten som en av sina huvuduppgifter, men vad gör föreningens ledning idag? Den allierar sig med neutralitetsmotståndarna i regeringen och krigsmakten. Det finns kongressbeslut på att Svenska Freds ska motsätta sig en militarisering av EU och kräva veto mot varje militärt samarbete. Detta har ledningen prioriterat bort. Neutraliteten leder till neutralitetsförsvar och militarism. Därför välkomnar vi angreppen mot neutraliteten. Så tänker de styrande i Svenska Freds. Det är alltså bättre att rusta den svenska krigsmakten för medverkan i stormakternas krigsoperationer? "Vi tycker t ex att det är viktigt med koordinering av, och samträning inför, civila och militära insatser som beslutats av FN", skriver Maria Ermanno. Det låter fint. Det är bara det att de civilmilitära övningar Svenska Freds deltar i inte handlar om detta. Varken de medverkande EU- och Natoländerna eller den svenska regeringen låter sig ju bindas av FN-stadgan. De insatser det samtränas för är frivilligorganisationernas bidrag till kommande angreppskrig som det mot Jugoslavien. För övrigt är nog Clarté ytterligare ett exempel på faran med statsstöden. I början av 80-talet levde tidskriften gott på bidragen. Vi försåg Presam med tusentals exemplar till föga nytta medan prenumerantvärvning och organisation förföll. Nu höjer vi upplagan kraftigt. Den reklam Maria Ermanno gör för Clarté i Aftonbladet, på radion och här i Ordfront Magasin kan säkert bidra. Tack för det! Mikael Nyberg, Ordfront Magasin 7-8/2001 REPLIKVÄXLING MED MATS ADLER OCH LARS JEDERLUND TILLBAKA TILL ARTIKELFÖRTECKNINGEN





		© Mikael Nyberg 2001-06-20