|
          |
|
|
REPLIK TILL KRISTIAN GERNER Avståndet är stort mellan George Soros kritik av den otyglade kapitalismen (DN 15/1) och den sociala ingenjörskonst som finansmiljardärens ideologiske inspiratör, Karl Popper, en gång linjerade. Så skrev jag i Aftonbladet (20/1). Kristian Gerner larmar nu om "en av lögner om både Soros och Karl Popper sprängfylld text" (SvD 23/1). Det är en allvarlig anklagelse, men något argument för sitt omdöme lägger Gerner inte fram. Tills vidare får vi alltså lämna utfallet därhän. Gerner berättar dock utförligt om Soros aktiviteter i Östeuropa. Här går det att resonera. Omvälvningarna i Östeuropa kring 1989 var enligt Gerner ett slags insideraffärer där samhällets överskikt tog sig ur ett förbrukat skal in i ett nytt. Operationen övervakades av stormakterna och privata aktörer som George Soros. Idag bär Soros stiftelser upp stora delar av Östeuropas politiska och intellektuella liv. Kanske underskattar Gerner den folkliga vrede som omgärdade operatörerna och tvingade dem in i spelet. Byråkratbourgeoisien, den intellektuella oppositionen och de utländska intressenterna förenades i en gemensam strävan att avstyra nya arbetaruppror som det i Polen. Men om bilden i stora drag är riktig, vad blir slutsatsen? Soros hävdar att språnget från det slutna samhället till det öppna fordrar "en hjälpande hand utifrån". Jag tror inte att Gerner riktigt har tänkt över denna teori. Det heter nu att nationalstaten är döende. Nationella politiska system ger vika för ett globalt civilt samhälle. "Traditionellt har styrandet av världen i första hand betraktats som en angelägenhet för regeringarna", skriver Ingvar Carlsson och Shridath Ramphal i sin rapport om FN-systemets framtid. "Idag måste vi inse att det innefattar inte bara regeringarna och de mellanstatliga institutionerna utan också icke-statliga organisationer, medborgarrörelser, multinationella företag, global kapitalmarknad och globala massmedia." Det är svårt för demokratin att få plats i den här visionen. För länder som tvingas uppträda som fattiga aktörer i ett spel dominerat av stormakter, privata koncerner och professionella välgörare, går utrymmet mot noll. Demokratin förutsätter statlig suveränitet. Den västerländska välvilja som inte känner några gränser kommer ofrånkomligen i motsättning till strävandena i världsekonomins periferi att säkra ett mått av självständigt, organiserat samhällsliv. Också Soros möter nationella reaktioner och de har inte alltid tilltalande förtecken. Gerner nämner antisemitismen. Soros är en skurk i flera östeuropeiska chauvinisters och antidemokraters propaganda. Av det kan vi inte dra slutsatsen att han är en hjälte. Gerner förbiser den demokratiska haken. Ta frågan om narkotikan. Soros stöder organisationer som arbetar för legalisering och så kallad harm reduction, det vill säga utdelning av sprutor och narkotiska preparat till missbrukare. Bland liberaler i USA är det inte någon ovanlig hållning, men i Östeuropa är den apart. Soros medarbetare vid the Open Society Institute skriver bekymrat om strävan hos medborgare och myndigheter i Östeuropa att helt enkelt stoppa knarket innan det biter sig fast. De som förespråkar Soros liberala linje tvingas manövrera försiktigt för att tvärs mot den allmänna opinionen påverka politiker och rättsvårdande instanser. Det är möjligt att detta mullvadsarbete kommer att lyckas. Myndigheter som knappt har pengar till skolböcker har svårt att avsätta resurser för bekämpning av narkotikan, men organisationer och offentliga institutioner som driver harm reduction får flera tiotusen dollar var av Soros stiftelser, och forskare som förordar den mjuka linjen hämtar anslag ur samma källa. Utan den hjälpande handen utifrån vore harm reduction en icke-fråga i många östeuropeiska länder. En drogliberal linje som miljoner medborgare är emot hamnar på dagordningen och genomförs bit för bit bara därför att en man i New York blivit mångmiljardär på valutaspekulationer och fått för sig att driva privatpolitik i andra länder. Avståndet mellan demokratins formella jämlikhet och samhällets faktiska ojämlikhet tänjs i den nya världsordningen till det yttersta. Jag tror inte att Soros är räddningen för Östeuropa, jag tror att hans välvilja är en del av tragedin. Mikael Nyberg, Svenska Dagbladet 10 februari 1997 REPLIK TILL HÅKAN HOLMBERG TILLBAKA TILL SOROS-ARTIKELN TILLBAKA TILL ARTIKELFÖRTECKNINGEN |
|
 |
|
|
|
|
|
© Mikael Nyberg 2001-03-20
|
|
|